Lina

hela tiden oemotståndligt söt.. så grymt söt att man bara vill ha dig här hela tiden. känna din närhet bara höra dig andas. men hela tiden när du inte är här, när jag inte vet vad du gör. så tänker jag att: du kanske gör samma "dumma" grej igen. du kanske gör samma sak som du gjorde med mig fast mot mig. hur vet man? vågar jag lita på dig? hur vet man om någon talar sanning? är det bara att våga lita? måste man våga ta steget, är det vad som gäller? jag vill så gärna lita på dig, du är en dröm! en så fantastiskt fin dröm som man aldrig vill ska försvinna. men det kanske är just därför, drömmen kanske är för perfekt? är jag bara paranoid som tänker såhär eller ligger det något i mina tankar? om jag berättar för dig hur jag känner kommer du tycka att jag är konstig och oseriös då? eller kommer du bara tycka att jag är för kontrollerande? för det vill jag verkligen inte. det är det jag minst av allt försöker göra/vara. jag vill vara den du vänder dig till när du har problem, jag vill vara den du tänker på, jag vill vara den du känner att du vill vakna upp med. men jag vill bara vara det om jag är den enda du känner så för. jag vill inte vara den "jobbiga" som du bara känner förstör och är jobbig och som tänker så mycket. men jag tror jag måste få känna lite mer tillit. ett litet ord, men för mig betyder det så mycket.

känner du att jag är någon liten, rolig, spännande "sommar-flört" eller känner du att du skulle kunna satsa på ett oss? du har sagt många gånger att du kommer vänta på mig när jag är bortrest, att du kommer sakna mig, att du inte förstår hur du kommer klara dig då. du har sagt så mycket fina saker till mig. och det är just de stunderna när du säger sådant som jag tänker att du aldrig skulle kunna göra något mot mig men så händer det något. som nu, ett telefonsamtal.. ett sådant telefonsamtal som du ringde när jag var hos dig fast att jag inte borde... ett sådant där telefonsamtal som skulle göra att du och jag skulle få en "fin" kväll tillsammans. jag vet inte om mina tankar bara svävar iväg, jag kanske bara är dum som tänker såhär. men jag vill att du ska veta att det är jobbigt. jag vill bara kunna känna att jag kan lita på dig. så att jag våga visa att du är mitt allt... om du bara visar mig något litet om att jag är ditt... och att jag är det enda....

är detta för mycket begärt? tar jag "oss" som något som aldrig kommer finnas eller som någonsin skulle kunna fungera? just nu skulle jag bara vilja vara hundra procent säker på att du verkligen sov som du sa att du skulle göra. men förlåt, men jag är inte säker