Är detta sanningen?

ska det behöva vara såhär? är detta vad folk kallar att leva? är detta vad som kallas livet? ska inte jag kunna kolla mig i speglen utan att må illa? inte kunna gå till jobbet som vanligt, utan undvika köket för att det börjar klia som jag vet inte vad.? ska jag verkligen inte kunna äta utan att spotta blod efteråt? jag vill inte ha plåsterlappar i hela ansiktet. jag vill se ut som "vanligt". jag vill att folk ska titta på mig och tänka, när blev hon misshandlad. jag vill kunna gå på stan och vara osynlig. sådär lagom osynlig som alla är. Kommer det någonsin bli som vanligt? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0