Lina

Jag hade verkligen trott att detta skulle bli en bra dag! men oj vad fel jag hade. går inte att beskriva med ord hur denna dag blev. och till alla som gav mig konstiga blickar vill jag bara säga: det var faktiskt en dörr. till 100 % var det en dörr! och ingenting annat.. jag kanske är mesig men jag vågar knappast visa mig ute bland folk såhär. känner mig verkligen så himla urk. konstiga blickar som folk ger en gör ju inte direkt saken lättare. mamma och anton försökte verkligen hjälpa mig. drog med mig på J-södra matchen bara för att jag skulle få tankarna på ngåot annat. hade jag inte haft er vet jag inte vad jag hade gjort. dagen med er vad mys, hade kanske bara kunnat vara under lite andra omständigheter... och anton: det var inte ditt fel. du kommer alltid vara underbara lillbror ändå. tänk inte på det mer nu :) 

aa. händelsen vill alla höra. och egentligen ville jag inte berätta. hade bestämt mig för att inte göra det heller. men nu vet ju hälften iaf så, vad spelar det för roll? jag fick en dörr i ansiktet. och fick märken över hela precis hela ansiktet. jacket i läppen blev nog det största. och aa, sy var väl en självklarhet. men innan vi kom iväg till sjukhuset hann jag bloda ner i princip hela lägenheten. jag kan ärligt säga, jag vet inte om jag har varit så rädd någon gång i hela mitt liv innan. och då är jag verkligen ärlig! tror inte jag sett så mycke blod heller. och jag aldrig skakat så mycket som jag gjorde när han sa att jag skulle sy första utan bedövning! fick se bilderna dem tog också, och jag vill lova er att det är ingen vacker syn.. men nu är det nog dags att sova för mig. vila behövs dagar som denna.. tack alla för eran underbara peppning, underbart :)