Lina

"ta is på, lägg foten högt och vila. sätt på en film som du verkligen tycker om för du måste vila. lina, nu måste även du förstå att du ska vila" dem orden har folk sagt till mih i princio hela dagen. för att bara säga det rakt ut så har jag stukat foten! och mina vänner, det är ingen liten stukning. jag som igår skrev att allt flöt på fint på jobbet och aa, igår var tipp-topp day number one men nu så är allt blä (fin beskrivning).. tårarna har väl mer eller mindre runnit ner för mina kinder hela dagen.. både för att smärtan var så stor men också för att man får dåligt samvete. givetvis så får man dåligt samvete för allt man vet att man lovat att göra som man nu inte ens kan tänka på att göra. det är sjukt hur något kan förstöra ens liv. men nu börjar jag se lite positivt på det. det känner jag nog jaa, det känns fint. (även om smärtan med jämna mellanrum gör sin påmind.. och jag hjälper vättern att bli ytterligare lite djupare)
 
aa. jag tar en bilden till hjälp och börjar väl öva på att linda min egen fot. det känns ju så sjukt bara. jag skadar mig aldrig och så nu, inom loppet av två veckor, har jag både slagit upp hela ansiktet så allt blod jag någonsin hade hamnade på golvet och stukat foten så att jag kanske missar första helgen med stort H. det är sjukt ! och jag vill att allt ska vara bra, som vanligt. jag är en person som gillar "det vanliga". jag har kommit på att det kan vara alldeles underbart !