Lina

jag är rädd. rädd för vad som ske, hur detta kommer sluta. kommer det sluta blått och i katastrof eller mer liknande ett fridfullt slut? vill jag veta? aa. vem ska svara mig på detta om inte ens min läkare kan? mamma säger alltid att tystnad tyder på något positivt. gäller det även läkare? för när han tittade mig i ögonen idag och bara sa: du måste komma tillbaka på tisdag. så kände väl inte direkt min själ att det var något positivt... jag kan ärligt erkänna att jag aldrig varit såhär rädd innan! vad är jag rädd för? att ingenting ska bli som vanligt och just denna ovisshet. den skrämmer mig. massor, massor. jag vill se allt allt ska se ut precis som det gjorde i söndags. jag vill inte ha en sönder sprängd läpp, jag vill inte att mitt ögonbryn ska vara svullet och blått, jag vill inte ha stygn i ansiktet som folk kollar konstigt på. jag vill inte att jag om två veckor tappar alla mina tänder. och jag vill absolut inte ha ett streck över hela kinden där det mer eller mindre står: jag har vart med om en olycka. jag vill att mitt ansikte ska se ut precis som det gjorde innan. utan minsta ändring!