vissa människor kan inte leva med sig själva
Vi träffades första gången för ganska längesen. allt var kanon! i mina ögon var du helt perfekt och då menar jag perfekt. det var nästan lite skrämmande för det fanns inga fel. inte ens någon liten sak som jag kunde tänka på något sätt skulle vara negativt.. vi var inte lika men inte heller olika. vi träffades mer och mer och alltid fanns känslan av det där perfekta där. men efter ett tag så dog det. helt utan någonting så dog allt. en utav oss sa stopp. vi glömde varandra och alla trodde att sagan tagit slut. så även du och jag. det gick ett tag, ganska länge egentligen, och sen såg vi varandra - ingen hälsade! men efter några dagar hördes vi av igen. du tog första steget, fast på en annan väg än förra gången. vi sågs, det kändes konstigt men vem hade förväntat sig något annat? vi sågs igen. precis som innan så kunde vi prata om allt. den där konstiga känslan började försvinnan och den gamla vägen skottades fram, den blev mer och mer tydlig. och i takt med att vägen växte så växte även våra liv mer och mer ihop - för andra gången. tills det hände något. boom sa det och det dog. det blev fel. allt dog, även fåglarna som trivts så bra på vår väg. båda vi vet nog egentligen vad felet var. jag har erkännt det för mig själv. tre ord beskriver allt. jag tror det egentligen var vad du ville.. idag kunde jag erkänna det för mig själv. idag när jag såg dig igen. så, jag kan se att jag gjorde misstaget. och jag ångrar mig något fruktansvärt. inga ord beskriva hur mycket jag ångrar mig. hur mörkt det än känns så ska jag ta mig tillbaka till ljuset. jag har lovat mig själv det. men hur överlever du? det är min stora fråga. fast egentligen bryr jag mig inte om svaret. för detta är till dig och detta är ett hej då.
Kommentarer
Trackback