Lina

Jag var ärlig, jag öppnade mitt hjärta. antingen gör jag som sandra säger nu eller så ger jag upp. skiter i det. glömmer bort och försvinner. men det är så himla svårt för det finns någonstans en liten liten glimt som säger att jag absolut inte vill ge upp. shit, det låter som om jag håller på och räddar hela världen men egentligen är det en sån liten liten liten sak. absolut inget stort. men någonting som lyckas ta upp all min tankeverksamhet. alla mina lediga stunder tänker jag på det. är tystnaden ett tecken på att jag ska gå vidare?