Lina

jag trodde att jag visste. jag trodde jag kunde räkna ut hur mycket tårar och känslor av saknad som kunde finnas i en människa. men tydligen visste jag inte. tydligen hade jag ingen aning om vad som väntade. vad jag, eller ska jag säga vi, var tvugna att gå igenom för att få vara i varandras armar igen. allting är inte som på film. verkligen inte. verkligheten knäppte mig precis i ansiktet och tårarna bara rinner och jag undrar om det finns något stopp. antagligen inte eftersom saknaden kommer att hålla i sig iallafall till onsdag. på onsdag kommer jag börja leva igen. vissa kan svika. ursäkter kan godtas, kramar kan komma och allt kan känns okej för stunden. vissa människor behöver dock inte be om ursäkt utan bara känslan av att ha de nära är som en ursäkt, om den nu skulle behövas.
kärlek är ett ord som består av sex bokstäver. sex små oskyldiga bokstäver som jag aldrig har funderat över. nu vet jag vad de innebär och jag tänker inte släppa det. jag ska hålla hårt i de sex bokstävernas betydelse och givetvis också i den som fått mig att uppleva det. du är bäst ♥